|
Malm, skog och vattenkraft var grundförutsättningarna för bergshanteringen och de tre naturtillgångarna fanns att tillgå i den del av landet, som senare skulle kallas Bergslagen. Järntillverkningen i Skinsäckeberg (senare benämnt Skinnskatteberg) omtalas för första gången på mitten av 1300-talet. I Skinnskattebergs kyrka finns en kalk med årtalet 1410 inpräglat. Detta kan tyda på att det redan då fanns en kyrka i bygden och därmed också en avsevärd bebyggelse. Det är dokumenterat att det under första hälften av 1500-talet förekom järntillverkning på flera platser i såväl Skinnskattebergs som Malma socken. Enligt Jernkontorets Annaler fanns år 1625 20 st hyttor och 16 hamrar i Skinnskattebergs socken. I Odensvi fjärding (senare Gunnilbo socken) fanns 4 hamrar och i Malma 5 hamrar. Antalet verk utökades till den grad att det blev svårt att införskaffa träkol. Under 1600-talet påbörjades en sammanslagning av de spridda verksamheterna till större bruksenheter. Den avslutades under1700-talet och då hade Baggå, Skinnskattebergs, Riddarhytte, Uttersbergs, Karmansbo, Bernshammars, Ferna, Gisslarbo och Kohlswa Bruk bildats.
|