|
När han avled blev hon tvungen att söka en ny försörjning och uppteckningsarbetet blev en välkommen inkomst för den ensamstående Ellen. Ett av barnen bodde hos en släkting i Björskogs prästgård. Under några somrar underhöll hon på Skansen med fiolspel, sång och berättelser och använde då artistnamnet Ella Karlsdotter. Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala var hennes uppdragsgivare. I Uttersberg finns fortfarande personer som kommer ihåg Ellen eftersom hon hade en del andra vanor än uttersbergarna var vana vid. En tid bodde hon i en flygel på herrgården och sov gärna på verandan. Hon hade en vana att bada naken och det sägs att hon också jagade grävling. Genom sitt stora fiskeintresse fick hon en frände i spelmannen Hyvlar-Pelle som ofta rodde drag i Tomasbosjön. När hon gjorde sina uppteckningar blev en del människor misstänksamma och elaka tungor menade att hon bara var ute efter meddelarnas pengar. Det var inte sant. Istället samlade hon allt hon kunde komma över av visor, låtar och historier, som hon gärna skrev ned på dialekt. Lagergren gjorde uppteckningar hos äldre människor, spelmän, sångare och berättare från Fagerstatrakten, Hed, Gisslarbo, Kolsva, Köping och ända till Medåker.
Han spelade fiol och sjöng också visor, vilket säkert bidragit till hans popularitet. Sångintresset hade han säkerligen fått via mor och mormor. Eftersom han bodde i Sundsbron nära Hedströmmen blev förutom musiken även fisket ett stort intresse och han var dessutom en duktig slöjdare.
Han hade påbrå från både far och farfar som spelade och började som åttaåring följa med på dansspelningar. Uppteckningarna tyder på att August var en tekniskt driven fiolspelman och han kallades också därför för "Spelkungen". Enligt prosten Arne Lundgren, Hed, var han också en skicklig snickare, som gjorde egna konstruktioner och något av en tusenkonstnär. Bland annat byggde han ett piano med omvända färger på tangenterna. För prosten summerade han också sitt liv med uttrycket att han varit gift "tag på släng". Enligt Ellen Lagergren hade August ett enastående musikminne, skrev själv noter och hanterade fiolen "mästerligt". Även om ett bröllop sträckte sig över tre dagar behövde han inte ta om några låtar.
Anm.: Texten/uppgifterna är hämtade från Västmanlands spelmansförbunds hemsida.
Undertecknad kände/kände till såväl Ellen Lagergren som Per-Erik Persson
och August Andersson. Det var i början av 1930-talet. Tant Ellen hade många
namn: Ellen Karlsdotter, Stahve, Lagergren, Bylund.
|
Olov Darin